Terrängen i Kvarken och Vasaregionen är stenig. Ansamlingar av stora stenar kallas blockfält, medan formationer av mindre stenar kallas stenfält. De har bildats när havet stod högre och vågorna sköljde bort finare material och lämnade stenarna kvar. På vissa ställen täcks marken nästan helt av sten, vilket försvårar tillväxten av träd och andra växter. Sådana stenfält har ibland kallats djävulsåkrar, eftersom man förr trodde att djävulen själv lagt ut stenarna.
I Vasa finns också berg i dagen, som ofta ligger på de högsta punkterna i terrängen. Växtligheten på stenbunden mark och berg i dagen skiljer sig ofta från omgivningen, eftersom torka och näringsbrist skapar speciella växtförhållanden. Växtligheten är sparsam, men liknar den i karg eller torr moskog. Trädbeståndet är glest och består främst av långsamt växande tallar. I sänkor där vatten samlas kan fuktälskande arter som getpors och tuvull förekomma.
Stenbunden mark och berg i dagen är viktiga för den biologiska mångfalden. De har knappt utnyttjats inom skogsbruket, vilket har lett till att träd i olika åldrar finns kvar. Även död ved har ofta lämnats kvar, vilket är viktigt för många insektsarter. Fågellivet påverkas av de omgivande skogarna; arter som lövsångare, grönsiska och bofink kan förekomma. På sluttningar och i branta blockfält kan berguv och korp häcka. Blockfält, stenbunden mark och berg i dagen räknas som viktiga livsmiljöer enligt skogslagen, och deras särdrag och naturtillstånd får inte försämras.
Den bästa tiden att uppleva dem är under den snöfria tiden. I Vasa förekommer berg i dagen särskilt
- i Gerby
- på Öjberget.
Stenbunden mark och blockfält är allmänna
- i Öjen
- i närheten av Molnträsket.