Stationsparken finns i närheten av Ruinparken invid järnvägen, som används ännu idag. Den egentliga stationen har tagits ur bruk, och det finns inte längre några bevarade byggnader på området, men stenfoten till några byggnader kan fortfarande ses i terrängen som en påminnelse om platsens historia. Av den ursprungliga stationsmiljön har speciellt parkens växtlighet bevarats, även om en del av den har förfallit eller förändrats med tiden.
Parken har en atmosfär som alltjämt är lummig, behagligt skuggig och ställvis något förvildad. De igenväxta trädgårdsområdena och de ståtliga trädalléerna ger området en egen, tidsmässigt skiktad prägel.
Stationsparken planerades år 1909 av statliga järnvägarnas överträdgårdsmästare J.K. Kornman. I parken planterades ädla lövträd och prydnadsbuskar, och av dessa har bland annat den almallé som går genom området och delar av den lindrad som finns bredvid järnvägen bevarats. På området växer också fortfarande enskilda prydnads- och nyttobuskar samt äppelträd och bärbuskar i den tidigare köksträdgården
I Gamla Vasa stationspark har en betydande del av den ursprungliga växtligheten bevarats. På området kan man hitta ädla träd, prydnads- och nyttoväxter samt perenner, vilka berättar om parkens historia. Till parkens ståtligaste element hör en almallé och en lindrad, vilka är framträdande i landskapet under alla årstider. Växtligheten kan studeras i synnerhet under växtperioden, när olika växtslag bäst kan observeras.
